Slakt och sjukdom.

Ibland är det inte alldeles trevligt att jobba med djur.

Jag har ju en viss förkärlek för rasen SKB, svensk kullig boskap eller fjällko som den också kallas. De korna har verkligen inte haft det lätt nu i höst i våran lagård. Först var det 666 Isabell som vi var tvungna att nödslakta när hon blev jättesjuk.

Sedan kalvar 783 Isabell (666 dotter) hon får kalvförlamning och juverinflammation med staff aureus och vi nödslaktar henne.

Nå, vi har ju två kvigor som ska kalva... 842 Mjukis kalvar först och det visar sig att hennes spenar är näst intill omöjliga att mjölka. På höger sida sitter bak och framspene så tätt att man inte kan mjölka de båda samtidigt. Hon görs trespent. Hon mjölkar nästan ingenting och kommer att åka på slakt imorgon.

846 Isabell kalvade för ungefär en vecka sedan och kalvar in med mastit på höger bakspene.

Och naturligtvis växer det staff aureus där. Vi provar att behandla men kon kommer nog att bli trespent. Hon mjölkar ganska bra verkar det som men vi har ju sagt att kor med staff aureus ska slaktas så fort som möjligt.

Vi har pratat lite om det och förmodligen ska veterinären få ta fler odlingar på 846 för att kolla om penicillinet har tagit död på bakterien. Hoppas!!!

Vi dräktighetsundersökte 862 Isabell i fredags och jag höll tummarna. Och det hjälpte nog för hon är dräktig! Får väl fortsätta hålla tummarna för att allt går bra med henne...

Imorgon kommer alltså slaktbilen och hämtar både kor och några kvigor. Det är med blandade känslor. Det är ju alltid hemskt att slakta djur men vi har alldeles för mycket djur just nu så arbetsbördan är lite för stor. Det kommer nog att lätta lite nu när de blir lite färre. Och så kommer nog fodret att räcka hela vintern.