I måndags skickade vi tre kor på slakt. Det är ju inte kul men man hade ju varit inställd på att de skulle åka så det var inte så hemskt.
Idag var vi tvungna att nödslakta en av våra fina SKB kor. Hon kalvade för några dagar sedan, fick kalvförlamning och så trampade hon sig på en spene. Hon fick alltså juverinflammation och när veterinären gjorde en odling så visade det sig att det var en penicillin resistent bakterie.
Så alternativen var inte så många.
Jag satt hos Isabell (kon hette så) när jag blev ensam och kliade henne lite. Det var så hemskt. Tårarna började faktiskt rinna...
Tänk så man kan fästa sig vid dem.
Här är en bild på fina 783 Isabell från i somras.
jag tror att du ska vara tacksam för att du kan känna som du gör... djuren känner nog att du gör det och på det sättet får du en närmare kontakt!
SvaraRaderaJag har gjort precis samma sak. Fäst mig så vid en ko att jag gråtit vid hennes sida innan slaktbilen ska komma. Jag tror inte att vi är ensamma om det...
SvaraRadera